dylikt.blogg.se

En slentrianvänsterkritik jag emellanåt - såsom nu - kan bli provocerad över är "individualiseringen" av "samhället". Givet att det stämmer måste vi fråga oss vad för slags individualisering det är vi talar om, och vad som har hänt sedan 1980-talet. Det kan ju inte vara en konstant 100-procentigt kvalitativt skifte i över 40 år. Vad för slags "kollektivistisk" tid var det innan, och hur var i så fall övergången till denna kollektivism, om vi inte ska anta en direkt ahistorisk övergång mellan feodalism och keynesianism? Redan Marx (2005) talade ju utförligt om individualismens betingelse till det kapitalistiska systemet - på något sätt måste ju då denna individualisering vara i konjunkturer, kvalitativ artsskillnad och kontextberoende av tid och rum? Om vi ser individualiseringen som ett problem, som också har en materialistisk bas genom det samhälle som skapar behovet av individualisering, måste ju "kollektivet" som idé vara lika problematiskt begränsande som dess antites. 

Jag tänker på Fredric Jamesons (2016) argument att sedan det för flera decennier har varit så förgivettaget att förstå "individen" som en social konstruktion är det dags att ta till sig att även "kollektivet" med nödvändighet är en sådan - om inte är mer abstraherad och problematisk än "individen" själv. "Individen" föder idén om "kollektivet", vilket är lika orealiserat, problematiskt, och kontextberoende som individsbegreppet självt. Summan av delarna är, som en filosof jag har glömt bort påpekade, inte större än delarna, utan i själva verket tvärtom. Denna insikt gör inte samhällskritikens mål och drömmar någon skillnad. "Kollektivet" är en nödvändig abstraktion av individer, medan "individen" är en nödvändig abstraktion av de processer och relationer som bygger upp en levd individualitet i en kollektiv verklighet. 

Det vore alltså på sin plats att kritisera kollektivism bredvid individualism, då t.ex. fascismens kollektivism är inget vi eftersträvar och varje "individualiserat" samhälle kräver kollektiva handlingar av ett kollektiv individer för att kunna förverkliga intrycket av en individualiserad verklighet.